Cancerpojke

Han utgör en massprodukt
av ensamhet,
snubblar på stenar och ord.
Tomma isflak
tar honom bort,
från allt som är tryggt
,och varmt och torrt.
Fastnar i obördig våtmark,
där liljorna fortfarande gror


...



liljor är hopp,och obördig våtmark är inget ställe där dessa borde kunna gro. dock kan livsgnistan fortsätta existera trots motgångar och dåliga förutsättningar så länge man vågar fortsätta kämpa.

E&I

do you know why a raven is like a writing desk?

När Gud gråter är jag lycklig.

Det regnar ute och har så gjort ett bra tag. Jag sitter med isabelle och glor på en skärm. Det är kul.

Har sovit sådär denna vecka, regnet håller mig vaken. Och at:n förstås. Det är mest fysiskt nu med skakningar och ofrivilliga spasmer. Har fått lite kommentarer om detta  men jag märker själv bara av det när jag ska sova. At:n gör att sömnen kommer och går, vissa nätter kommer den inte men det ordnar sig oftast påföljande natt. Det är inte så svårt längre faktiskt.

Det enda svåra är väl att man tvingas vara barnvakt åt diverse människor som blir utslängda från det ena stället till det andra. Det är något med miljön där efter en viss tid på kvällen som får mig att må dåligt numera.

Ska uppgradera till en iphone 4 snart -ska bli skoj och användbart.

ska fortsätta glo på skärmen ett tag nu. isabelle är ett bra stöd. tack.

väldigt osammanhängande och smått kryptiskt, jag vet. kram

"The chances of physical and mental collapse, are now very real."

behöver semester, bl.a...

"Slicka uppåt, sparka neråt"

DÄR verkar Thåström ("Pimme") haft rätt iaf. -Rövslicka sig fram i livet och trampa på de svagare, hehe.

"Man vill ju få det bääättreee och ännu mera deee-eeeg, nana-nana-na-a-na-na" osv.

Nädu, konkurrens i all ära, men den låten får man fan ta med en nypa salt.

Thåström suger förresten.

***Försöker komma fram i telefonkö och göra 1k grejor samtidigt***

SK eller MD

är frågan.  

 SK/MD får ni individuellt klura ut vad det innebär. Man behöver nog inte vara ett geni för att inse vad förkortningarna betyder efter man läst detta och kan relatera till människor. -Kan vara lite svårt om man är blind dock. :D

[Ventilation:]

-Det bor ett litet monster i mitt huvud, som smyger sig på och drar i vajrarna då och då. Han går under många namn, men vi kan kalla honom Egon, eller vid hans tilltalsnamn: Ego*(kör nu ctrl + f -metoden och inkludera stjärnan)

Ego är speciellt. Kommer när man som minst anar det. -Beroende på vilket humör Egon är på gör han olika stor skada i hjärnans infrastruktur -typ som Godzilla och Den där jävla apan i skyskrapan, hehe.

Planen var ju hela tiden att lura Egon, lura psyket -och på så sätt hitta ett av två kryphål ut ur egots mörka håla; snaran eller karriären. -Har fått ändra planerna lite vartefter hjärnan mognar och vänjer sig vid detta nya liv, från social isolation till högfungerande social människa med hög social kompetens.

Man kan nog lära sig att leva med Egon. -Man inser att monstret försvinner mer, men det kommer alltid att finnas där in some shape or form. Men jag känner sympati för Bundy etc. och "förstår" hur det kan bli så med folk. -Det är det nog inte 1/1000 som förstår direkt, och det är ingen kul vetskap att leva med kan jag rapportera. En dag kanske jag inte längre kan förstå sådana som han, och den dagen har jag blivit helt frisk enligt normen.

 Har förresten måttligt med sympati för A. Fischer och liknande sockergubbar. Äta småbarn? Nej, där går gränsen. Riktigt så sjuk är jag nog inte.

 [/ventilation]


Ego* : "Ego" är många känslor, inte bara egoism.

filmtips (fiktiva filmer) om SF (social fobi) där protagonisterna bråttas med samma monster författaren till texten ovan gör. Det är nog omöjligt att förstå hur vi med SF tolkar filmenom jag inte sitter bredvid och förklara. Så är det med allt dock, alla tolkar saker olika. Detta är positivt för genetisk variation? ;p men negativt för individen med SF.

grön: favorit
överst i listan: mer förståelig och tydlig antagligen. lättare att ta in och förstå kanske.

• Punch Drunk Love (Adam Sandler)
• The Truman Show (Jim Carrey)
• Eternal Sunshine of the Spotless Mind

Jim Carrey har själv tagit sig ur SF.
Han är en förebild för många som lever med samma vardag som mig. :)


tillägg: Självisk är jag långt ifrån. Alla har sina saker att bråttas med såklart. Det finns många som mig därute och det finns många med andra saker. Alla har sina monster, den som säger det motsatta ljuger.

Det är givetvis befogat att ventilera på bloggen och skriva vad man vill. 
Inte för att jag bryr mig vad Åke 45 tycker om det han läser när han kanske lyckas hitta hit i internets universum. Inte för att jag nojar över att Betta, 64, sköterska på psyk ska komma och hämta in mig efter att på något magiskt vis läst den här skiten och fått tillåtelse att lägga in mig.

viktigt: Men saken ska stå klar, att jag sympatiserar (för det mesta) med alla jag stöter på. Det är ju det som är mitt jävla problem och blessing (if u will). :) -Älskar sådana människor btw, sympatiska människor dvs.

Tycker man ska göra sitt bästa för att accepterar alla, då man omöjligt  kan veta någons exakta bakgrund och varför denne beter sig som den gör, säger vad den säger osv, lika omöjligt som det är att förstå the butterfly effect tex (inte filmen utan fenomenet)

-Har dock personligen lite svårt för somalier just nu. Det är något med deras ansikten som får en att vilja ge dem en snyting. Skämtåsido.

3 timmars ventilation i form av skrivande, kan göra mycket gott för ..för..för lidande?? :D

Ett rekreationellt utbyte - varning för icke-hedonister och känsliga läsare (haha)

VARNING! Den informationen du är på väg att läsa är inget som rekommenderas för icke-kemister, icke-hedonister, känsliga personer, religiösa personer, personer med drogberoende -ja, listan kan göras lång. Sluta läsa nu om du känner dig träffad.

...

Kontroversiellt svammel och skitsnack -ta det med en nypa salt:

Tror det var en fredag/lördag-morgon. Det var iallafall ljust som det ju är på sommarnätter -eftersom att Gud gillar att reta oss hjälplösa människor en våning ner från tronen.


Hade väl studerat eller mot förmodan sett någon film eller gjort en del beräkningar tidigare den kvällen, samt nojat över eventuella interaktioner innan jag vid XX-tiden inmundigade beräknad lämplig mängd kodein per oralt. Ev. interaktioner med togs självfallet med i de halvdana beräkningarna.


Pga. interaktioner med andra preparat jag tar så kommer den rekreationella effekten senare alt. svagare. Det förmodade jag som poängterat innan "experimentet".

  Jag skriver ner lite noteringar och felaktiga tider i ett anteckningsblock då saker och ting förändras osv. Som förmodat kommer effekt sent, ca 1h efter intag, varvid ytterliggare substansmängd av skiten intas vartefter med nån timmes intervall - haha.


Smygandes omvandlas skiten till morfin vid opioidreceptorerna varvid huvudet blir tungt och faller neråt likt din lokala heroinists huvud blir tungt (??)  ...varvid huvudet lutas bakåt (med vilje) då jag nojar över luftvägarna. Sen kommer nojan om tungan, kommer den ramla bak så att jag kvävs nu när huvudet är bakåtlutat? Kommer interaktionerna bli dödliga? Kommer jag bli beroende? Lägre dos, mer försiktighet nästa gång -tänker jag. -Dessa känslor varieras med kemisk vällust.


Oron kommer i vågor, men är inte särskilt starka - vilket självklart beror på personkemi och personliga fysikaliska variablar.



Ruset då - Det är ganska sjysst. En lättnadskänsla som ger kraftig dåsighet kan man sammanfatta det som. Ligger på golvet då det är svalt och skönt antar jag (kroppstemp ökar vid morfinutsläpp va?) -gosar med katten i ett par timmar, som likt förbannat pissar ner mitt rum morgonen efter osv.


***När experimentet är slut står jag med bar överkropp, i mjukisbyxor samt vintermössa på huvudet och strumpor på tårna (läs: WT) -kikar varsamt ut genom gardinerna och förbannar Gud att det är så ljust ute på sommarnätter, varvid ett några (antagligen) kroghemkommandes människor går förbi utanför.

Klockan är vid det här laget kring 4.

**Människorna som går förbi utanför vinkar glatt till den något överviktiga personen med hårig, bar överkropp, nedåtlutat och uppenbarligen frånvarande huvud med vintermössa på -varvid denne (tror jag) lyckas nicka med huvudet som en hälsning tillbaka. -Ett rekreationellt utbyte.

Nojade över OD. Samhällets förfall på flashback bekräftade (bra källor btw) att yours truly "noddat", och inte OD:at. Vad fan är skillnaden egentligen när man tänker efter?

TL;DR: läs inte om du inte ska läsa hela skiten (dvs. skumläs inte) eller om du känner dig träffad av den röda texten i toppen av denna sida.

Slutsats: För det första: det går inte för tillfället att få bort skiten som gör att det blir röd text och svart bakgrund (haha). 

För det andra: Alla människor är olika, och hanterar livets svårigheter olika. En del har religion, en del tar droger, en del blir arbetsnarkomaner, andra som inte klarar trycket tar livet av sig eller förloras i drogmissbruk eller andra träsk, varvid de tas ur genpolen. 

Var givmild med din tid, bidra till samhället och hantera livet på det sätt som är bäst för just dig. 

*NJUT  av det du tycker om, lär dig tänka för dig själv, prova nya saker och gör aldrig något du inte tycker om eller får ångest av (såvida du inte behöver genomgå det för att nå det du VERKLIGEN vill).-

Ta icke droger rekreationellt regelbundet. Det fungerar aldrig.Välkommen att visa exempel på att jag har fel.

 Detta skrevs i nyktert tillstånd. Men lita inte på allt du läst av detta heller, tänk själv -och inte alltför djupt, är mitt  tips.

MVH E 

haha.. asså shit, haha. NOTERA hur min brors fingrars (hur han håller försiktigt i kartonskiten pga. dess skabbighetsgrad.) fotot taget i NY av mig på resa med bror.

Min väg dit, min dröm, min passion - att börja medicinstudier

Nu är det så att jag ska börja läsa medicin, läkarprogrammet nämligen. Har alltså en ny blogg på adressen: http://vitrocken201x.blogspot.com/

Välkommen att läsa, vem som än må vara intresserad.


Kommer nog att skriva i denna blogg också om och när jag känner mig lite för känslofull eller har lust/tid. Som tur är har jag bra medicin och för mycket studier för att ha tid att fördjupa mina tankebanor i negativitet. Hoppas det håller i sig.



MVH E

Some crap about the future.

Hejsan bloggen, internet och övriga dekadenta själar som snubblar här över.

Till en början vill jag säga att detta kommer vara ett ångestladdat skrivande. Handlandes om den omedelbara eller långvariga framtid som förmodansvis ligger framför oss. Den kommer handla om kärlek, plugg och fylla. Med det sagt är du varnad och kan här med sluta läsa om det inte passar dig.

Idag är en så kallat bra dag. En dag som man kommer minnas ett par veckor framöver antagligen. Anledningen? EN VISS FLICKA har ringt mig två gånger, både första och andra samtalet jag har telefonligen med henne. Vi pratade rätt kallt, om kläder, och dialekter, och sådant, you get it. Saker som man pratar om första gången man hör någons röst. Tror att hon är rätt dominant till sättet, dock så är hon förstående. Jag lovade att vi skulle träffas till sommaren. Hon sade pusspuss, precis som hon skriver.

Vet inte vad jag ska skriva om mitt hjärta. Jag tror att hon lyckats lura det att det tillhör henne och slår i den takt hon bestämmer. Känns lite underligt att ha sin hjärttakt beroendes av endast en person. Är nog vad många skulle kalla: förälskad. På gott, och ont.

Imorgon, är det dagen då jag gottgör för att vara en så kallad dönbanger. Förhoppningsvis så börjar ej min kamrat jag ska döna med banga med mig, ty det skulle inte vara vad jag önskar av vår vänskap. Kommer träffa människor i en park och dricka alkohol. Det känns lovande.

Jag tänkte taken att börja plugga igen, men vet inte. Det känns drygt. Jag vet inte vad jag vill göra av min framtid. Vill ha något som fyller min tid, något meningsfullt, men finns det något sådant som ett perfekt tidsfördriv? Tillsvidare dagdrivare.

En bra låt att avsluta med, och en godnatt till alla som mot förmodan läst hela skiten.

(TL;DR? Min kärlek har tagit ett steg närmre och jag är tillsvidare dagdrivare, och låten är bra, varsågod.)

http://www.youtube.com/watch?v=UQ47kUD6SZM

MVH A

Hej från Krams

Hej krims, hur är det? Jag har inte besökt bloggen på ett tag, min hjärna har varit överflödig av studier och mitt hjärta fullt av mörker. Men nu är studierna mindre tunga och läkarprogrammet närmar sig. Det är värt mödan i framtiden! Hjärtat är inte mörkt just nu heller, vilket är trevlans.

Jag tycker om dig förresten krims, som vän alltså. Hoppas du förstår det :D

kram från Krams!

En svensk fågel på utländska himlar

Jag funderade idag.
Undrar varför vi.
Eller ja.
Varför vi också.
Ska lägga oss i.
En revolution.
Som inte är våran.

När en diktator.
Och dess dröm.
Går i kras.
Vad gör våran fågel.
På deras blåa himmel?

Är det ännu ett drag.
För att placera en stämpel.
För att kunna klassa.
Våran fågel som:
Flygfärdig
Stridsredo
Dödsfarlig
Lemlästande
Combat proven

Allt för att våran vackra ekonomi inte skall gå i kras.
Men, jag säger:

Hellre en ekonomi i spillror, i kras, än en såld svensk JAS.

Skönhet, klass och stil

Funderade på att skriva något, men kunde inte komma på vad, så jag bestämde mig för att lägga upp några bilder och låta de tala istället.

Hon hade skönhet, klass och stil. <3
 

Hon med.

Mycket kärlek. E.

Du kommer dö
Täckt av snö

Medan kärleken fortfarande pulserar.

Okej. Måste skriva av mig något, innan kärleken försvinner, medan hjärtat fortfarande får kroppen att sluta känna av världen utanför. Medan konstiga känslor fortsätter att pulser och susa runt. Jag har svårt att beskriva det.

Vi kan börja med all kärlek, en definition av kärlek är bra, men någon bra sådan finns ju inte. Jag vill säga att kärlek är, vad var det jag skrev, varma tårar som smärtar utan att göra ont. Är det kärlek? I mitt hjärta känns det som det.

Tror att jag har fått för mycket kaffe, kent och känslor idag, för mitt eget bästa. Det finns en sak jag önskar, att fler börjar älska. Jag försöker hitta något jag hatar, ogillar, inte älskar, men det går trögt. Hoppas att fler människor kan lära sig att älska. Jag kanske kan rita den här känslan. Men jag har nog inget papper stort nog. Och vad är kraftfullare än ord?

Jag vet inte, men det finns saker man inte kan fånga med ord, hur många man än använder, kärlek är en av dessa saker. Jag försöker, men misslyckas nog som alla innan mig.

Det är bra att skriva av sig ibland. Jag förstår att jag verkligen har människor som bryr sig om mig i min närhet. Det är en ytterst fin känsla att veta det. Kommer ihåg en gång som jag aldrig berättar om när jag kände så här också. Tårögd och överlycklig, vill man krama hela världen och dela med sig av sin kärlek. När ett tusen steg inte är mycket. När man skulle kunna gå tills alla krig tar slut.

Kan berätta mer om den gången. Det var för ett par år sedan nu. Jag var i skolan och hade mina hörlurar på mig. Lyssnade på flogging molly. Jag satt på golvet i korridoren och tänkte på att fötterna framför mig alla tillhörde personer som gillade mitt sällskap och som jag skulle kunna lägga mitt liv i vars händer. Minns hur en av dom böjer sig ner och frågar hur det är med mig, redan tårfyllda ögon som nästan svämmar över lyckas jag säga att allt är bra, helt bra. Sedan går vi allihop iväg, mot något, mål.

Jag tror inte riktigt livet har ett mål, eller har det? Jag tror att det bästa vi kan göra är att älska. Att visa respekt, att beskydda varandra. Vad ska man annars göra? Ska man sprida oro och okunskap, hat och hemskheter? Jag vill inte se en sådan värld. Vill inte se en värld där den hemlöse inte existerar, vill inte se en värld där den svage måste klara sig själv. För guds skull människor? Ser ni inte? Det finns hundra tusentals som dör, dödas och dödar för att ni skall förstå att ni måste sluta stänga in er med er ensamhet. Hur kan vi rädda något när vi är rädda för oss själva? Hur kan vi älska något när vi är rädda för kärlek?

Jag vet inte var jag vill komma, vill nog inte komma till något särskilt. Det finns viktigare saker än att i slutet av varje text ha en poäng som glöms bort och blir till suddigummsbös på bordet. Det finns budskap som inte ska förmedlas genom text utan som ska förmedlas hjärta till hjärta. Jag öppnar mitt hjärta, tar emot smärta och sorg, kärlek och lycka.

Jag ska nu lägga mig, jag önskar alla som händelsevis läser detta både en god natt och söta drömmar.

//a

Att kräva det omöjliga

Att kräva att jag ska äta, dricka

Att kräva att jag ska sova, däcka

Att kräva att jag ska vakna.

Att kräva att jag ska vara mätt

Att kräva att jag ska vara pigg

Att kräva att jag ska leva

Att kräva det omöjliga

Från diset av sömnen

Som ändå inte var för evigt

//a

C17H13ClN4

Benzo smälter i snö.

Jag ska bygga en månraket ikväll

Jag ska bygga en månraket,

som jag kan åka med till dig

jag ska bygga ett rymdskepp,

för jag saknar dig

och så snart jag kommit fram till dig,

ska jag kyssa dig.

 Hålla om dig hårt

så att du vet att jag älskar dig

jag ska göra allt för dig, 

till den dagen jag dör

jag går på mark av rakblad

för jag saknar dig

15 tusen kilometer, 

ska jag resa i mitt rymdskepp

i 440 tusen år, 

ska mitt blod koagulera

och det finns ingen plats i världen,

jag vill befinna mig på

om jag inte får höra dig skratta.

Om jag inte får se ditt leende igen

På något sätt ska jag ge min kärlek till dig

så därför,

bygger jag min månraket ikväll 

E. 

Nitlott

Nitlotter i livets lotteri
Aldrig mer några lyckliga slut
Inga fler sagor
Bara mer nitlotter

Alla dessa val
Ingen kombination är rätt
Man kan enbart förlora
Och det man förlorar
Är chansen att vinna

Nitlotter i livets lotteri
Aldrig mer någon fred
Inga fler slagord
Bara mer nitlotter

Alla dessa kval
Ingen kan slippa undan
All smärta åt alla
Och under gången är nära
Risken att överleva är noll

Nitlotter i livets lotteri
Allt bara var olycklig kärlek
Tills det tog slut
Jag är en nitlott

A

Maniska hjärnspöken

Good things never last, mr Denham.

That is all.

I am now going back to drinking.

Hopp krossar själar

Jag drunknar i min sorg
berusas av din närhet,
skändad av min olycka
livnär jag mig på drömmar

ingen skapar dessa tårar
det är bara korten vi fått
varken kärlek eller vänskap sårar
så ta min hand, och dröm dig bort

be till Gud att du inte blir besviken
be att jag tar hand om dig
hopp krossar själar
så bli aldrig som mig

E

Never wanted to dance with nobody... but you.

Livet, tar dom mest underliga vägar, sägs det. I min mening känns livet som den där tråkiga gatan kantad av tråkiga radhus. Förutsägbart, för det mesta. Det finns bara en sak att göra, att släppa ut sina innersta känslor, bli bitter.

Jag har övat halva dagen på min bitterhet och jag måste säga att jag göra framsteg. Och livet bjuder på det ena efter det andra, som till exempel att personen som man varit kär i men som man beslöt sig för att välja det som i efter hand ser ut att ha varit det sämre alternativet istället har kommit över rädslan som hindrade att personen skulle erkänna den olyckliga kärlek som för båda parter var besvarad och därför egentligen inte olycklig medan man blir dumpad, följden, den du allra helst vill ska trösta dig måste bli tröstad då det inte går så bra med personens blivande pojkvän. Är det inte den typiska vägen som livet väljer att ta? Man behöver bara slänga av sig sina naiva blåa glasögon så är det glasklart. Och om det nu visar sig att det inte funkar mellan dom två, så kanske personen vill ge dig ett försök, vilket självklart kommer sluta med att den dumpar dig för att bli ihop med sitt ex som hon förut hatade mest av allt förut, eller varför inte en av era gemensamma vänner?

Men man ska ju inte heller bli helt bitter, då kommer ju någon falla för din sexiga bitterhet och så är du i helvetet en trekvart senare. Men nu till egentliga anledningen till att jag började skriva denna afton:

 Insåg att låten handlar precis om dom där två dagarna innan någon pallade erkänna att jag inte var den personen längre. Rader som: "There's nothing you can do that I haven't already done to myself" får det att pirra i kroppen. Kanske inte det band man förväntar sig att ha dom mest känslofyllda låtar, men lyssnar du så hör du att deras bittra känslor letar sig igen, tränger in i dig och får dig att inse att, fuck this shit, jag går och deppar över en öl i soffan istället, allt annat kommer klara att gå åt helvete utan min hjälp.

//A

Pappor som slår

 Pappor som slår
skapar ångest för livet
vänner som går
ger en ängslan och tvivel
kärlek består
ta det inte för givet
ha tur och kom undan
en mardröm för livet

E

Samlar på moln

Hon samlar på hjärtan
Han samlar på moln
Hon samlar på smärtan
Från hans sorg

God afton!

Kollade igenom mina diktsamlingar ikväll, och ska fortsätta imorgon tills jag hittar något som är värt att posta. Det mesta var svammel faktiskt, men det finns nog en del bra också lol. Tänkte iallafall dra igång bloggen genom att dela en länk till en genialisk låt, av en legendarisk poet.

There She Goes (A Little Heartache) - Peter Doherty

Detta är alltså Axel och Eddies poesiblogg där vi kommer dela med oss av våra skrifter, känslor och annan skit. Kanske lägger upp lite egna låtar också i framtiden, den som lever får se.

E.